Varför är det så mycket lättare att vara glad när det är sol? Det är en fråga jag ofta ställer mig. Men idag funderade jag på varför man aldrig vänder på frågan. Hur kommer det sig att man blir deppig när det är mörkt. Eller varför är det inte lika lätt att vara glad när det är dåligt väder.

 Jag har en kompis från Norge som ALLTID är hysteriskt glad. Inte bara för att hon pratar norska och alltid låter glad, utan för att hennes personlighet är sån. Hon sprudlar alltid. Innan jag lärde känna henne trodde jag att det bara var fejk, men det verkar som att det faktiskt är genuint. Av någon anledning skrämmer det mig lite. Jag har svårt att tro att någon faktiskt kan vara så glad som hon är konstant. Jag tror att jag går och väntar på att hon ska bryta ihop till en deprimerad liten klup och bara gråta i några år för att blansera upp all glädje som alltid kommer ifrån henne.

  Min chef ringde mig för några dagar sedan och bad mig komma upp till hans kontor för att titta lite på schemat i sommar. Jag tror aldrig att han har varit så glad som han var under det här samtalet och av någon anledning hade jag svårt att tro att han verkligen var så uppåt.

Jag frågade hur han mådde och han svarade att han aldrig mått bättre. Man kan ju tycka att det skulle kännas tryggt, men det skrämde mig. Jag trodde att jag skulle få sparken. Det kändes inte naturligt att han skulle vara så positiv. Med all säkerhet låg det en hund begraven nånstans. Nervöst kom jag upp till kontoret, men det hände inget farligt. Jag fick lite beröm och så kom vi överrens om hur jag skulle jobba i sommar.

Min norska vän Rebekka har fortfarnade inte blivit mindre sprudlande. Men faktum kvarstår fortfarande: Glädje utöver det vanliga skrämmer mig. Jag har svårt att tro att de e genuint. Jag väntar på stormen efter lugnet...

    Därför ska jag sluta grubbla på varför man är gladare när det är sol och sommar o fint väder. Jag vill ju inte vara rädd för mig själv. Jag bara gillar läget o konstaterar att min "glädjebalans" uppnås när jag är deppig på vinterhalvåret  och glad på sommarhalvåret. Det skulle ju inte vara så jätte kul att vakna upp en morgon och, på grund av rädsla, inte våga umgås med sig själv. Konstant glädje utöver det vanliga får vänta tills jag är längre fram i min personliga utveckling!

(Tro inte att jag inte är glad nu, för det är jag. Det är ju sol :D)

Nu var det länge sedan jag var här inne och skrev något. Mitt sista inlägg handlade om att jag kände att jag trivdes i Stockholm och att den tidigare rastlöshet jag kännt var borta. Det var ju kul att jag kände så... För det gär jag inte längre. Det verkar som att det var ett plötsligt infall av sinnesro som kom över mig.

 Jag älskar fortfarande stockholm som stad. Jag älskar utsikten från mitt fönster på 6e våningen i Gröndal. Jag älskar allt vatten som finns här. Jag älskar mycket av estetiken och arkitekturen. Men det finns vissa saker som jag inte tänker ta upp här som jag är så otrolligt trött på och bara vill bort ifrån.

Ungeför två veckor efter att jag skrev mitt förra inlägg började jag känna att jag nog inte ville bo kvar i Stockholm. Jag har funderat på om jag ska flytta tillbaka till storbritannien. Det finns en del saker där borta som lockar, samtidigt som det finns mycket som skrämmer mig. Det kändes aldrig riktigt klockrent. Men så i helgen kom jag på det! Göteborg! Där finns allt jag behöver. Det är fortfarande i sverige. jag har släkt och vänner där. Jag kan fortsätta min utbildning där nere.Det var som en liten revolution. (Jag kommer dock ofta på fantastiska lösningar till mina och världens alla problem, som tyvärr oftar visar sig vara mindre effektiva i praktiken än vad de har varit i mitt huvud) Men jag tänker utforska detta. Jag ska inte göra som jag brukar och bara kasta mig in i det. Jag ska ta tid på mig för att känna efter och få allting ordnat ordentligt. Flyttar jag så blir det i Januari. Jag tror att det här är kan vara lösningen på min rastlöshet. Precis som jag trodde den gången jag flyttade till Stockholm för fem år sen, och sedan till Oslo för tre år sedan, o till Wales för två år sedan... Men det här blir annorlunda :D