Direktlänk till inlägg 27 februari 2008

Lagom är bäst

Av Anna-Maria Ekelund - 27 februari 2008 19:10

Det slog mig i veckan att stockholm är fantastiskt. Jag har flyttat runt ganska mycket och kännt mig lite rastlös, men jag tror att jag har funnit någon slags ro nu. Jag har kommit fram till att det handlar om att släppa på sina galma mönster.

     En god vän flyttade nyligne till stockholm från Linköping. Jag hade planerat att jag skulle visa honom stockholm och hur charmigt det är här. Jag kom dock snart fram till att jag var nog inte helt rätt person för uppgiften. Jag kan ju inte stockholm själv. Jag håller mig mest på mina platser och går på samma gator jag alltid har gått på. Inte konstigt att jag känner mig rastlös i stockholm om Drottningatan och Gamla Stan är det enda jag ser!

     Jag och min kära vän Alice var ute och åt lunch idag och vi pratade lite om dels att jag under den sista veckan verkligen har byggt upp en kärlek för stockholm. Vi kom fram till att detta berodde på att jag de senaste dagarna har börjat gå mer, och därmed sett allt som finns mellan tunnelbaneuppgångarna. Man måste våga ta steget ut ur sin bekvämlighetszon. Så länge jag får ta tuben hittar jag hur bra somhelst, men o vad mycket charmigare staden blir när man vidgar sina vyer. Det är som en ny superkraft jag har hittat i mig själv. Kraften kallas för SYN. Varför bara titta i tunnlar när man kan se fina saker ovanför jorden?


I går var jag och tittade på filmen Jumper. Jag var på toppenhumör, i mina skönaste kläder och sällskapet var trevligt. Filmen var dock sådär. Det hade kunnat bli en bra story, men det kändes på mågot sätt som att han som skrev filmen blev lite för entusiastisk när han insåg att han kunda göra en riktigt cool film med en ny fräsh idé. Visst var det en del coola effekter i filmen, men det fanns ingenting att ta på. Storyn hade inget kött på benen.

Jag tänkte på detta när jag idag, ute på gatorna, ovanför jordytan, när jag utforskade och lärde mig mer och mer om min fantastiska superkraft SYNEN. Tänk om jag blir för entusiastisk och missar de små bra grejerna som ger krydda på livet bara för att jag nu bestämt mig för att utforska min stad? Genast sprang jag ner och tog en tunelbana till hötorget. Jag lever ändå i landet lagom är bäst. Jag trivs ju tillräckligt bra för att vara glad. Jag behöver inte se mer än cafe Mojo på drottningatan. Så varför utsätta sig för att kanske hitta något bättre, när risken är att man går miste om den där jätte goda äppel-kanel muffinsen, som man har ätit 100 gånger, och som kommer finnas kvar lika länge till? 



 
 
Ingen bild

Hasse

27 februari 2008 22:52

Jobba mer. Skriv mindre. :D

 
Linda

Linda

27 mars 2008 21:50

Sötnos! Du är så gullig. Jag saknar dig! Du är en duktig bloggare också.. Alltid lika spännande att läsa vad du har att skriva och fundera över :)

http://lillalinda.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna-Maria Ekelund - 28 augusti 2008 09:30

"This is a sad day in Anna-Marias life" sa jag till min kompis Alexandra. Det var så det hela började, jag hade dock ingen aning om hur rätt jag hade när jag sa som jag sa. Jag satt igår på Universitetsbiblioteket i Manchester och insåg att jag var ...

Av Anna-Maria Ekelund - 7 maj 2008 11:40

Varför är det så mycket lättare att vara glad när det är sol? Det är en fråga jag ofta ställer mig. Men idag funderade jag på varför man aldrig vänder på frågan. Hur kommer det sig att man blir deppig när det är mörkt. Eller varför är det inte lika l...

Av Anna-Maria Ekelund - 6 maj 2008 14:54

Nu var det länge sedan jag var här inne och skrev något. Mitt sista inlägg handlade om att jag kände att jag trivdes i Stockholm och att den tidigare rastlöshet jag kännt var borta. Det var ju kul att jag kände så... För det gär jag inte längre. Det ...

Av Anna-Maria Ekelund - 24 februari 2008 17:15

För några dagar sedan hade jag en konversation med en kompis som håller på att utbilda sig till polis. Vi pratade lite om barn och han berättade något intressant. Det spelar ingen roll vad barnen än berättar, hur hemskt det än är, personen som ställe...

Av Anna-Maria Ekelund - 13 februari 2008 22:33

Jag brukar säga att jag har fyra laster, män, glass, rostbiff och kläder. Kläder och shopping. Jag kan inte gå in på Souk utan att köpa något. Jag är egentligen fullt medveten om detta. Ändå säger jag till mig själv, varje gång jag passerar, att den ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<<
Februari 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards