Jag bestämde mig idag för att det var dags. Dags att följa resten av den svenska befolkningen och faktiskt skriva en blogg. Idag har varit en stor dag i min personliga bloggutveckling, jag läste nämligen en idag, för första gången någonsin. Så ni inser att det är ganska stort att jag redan nu sitter här och skriver. Eller kanske är det desperat... Anledningen att jag skriver är nämligen att jag är tillbaka på jobbet. Tillbaka på samma gamla hotel som jag var så glad för att lämna i somras. Här sitter jag i receptionen och väntar på att konstiga fulla finnar ska komma och försöka sova gratis i soffan på receptionen. Tro mig, det händer oftare än man tror. (Det har faktiskt bara hänt en gång, men vem överdriver inte ibland för att få saker att låta mer intressanta?) Jag tycker att mitt jobb är ganska tråkigt, men det är bra att ha pengar.

Jag har precis läst ut an fantastiskt rolig bok av Sophie Kinsella som heter "The undomestic godess".

På sistonde har jag bara läst böcker som "The last templar" (av Raymond Khoury) "The DaVinci code" & "Angels and demons"(av Dan Brown), "JPod" (av Douglas Coupland). "The curious incident of the dog in the nighttime" & "A spot of bother" (av Mark Haddon), "This book will save your life" (avA.M. Homes), och jag rekomenderar alla dessa böcker starkt, men jag var sugen på något helt annat. Nånting jag aldrig läst förut. "The undomestic godess, såg så kvinlig och okoplicerad ut att jag inte kunde låta bli att köpa den. Det tog mig inte många tågresor att bli klar.

 Boken handlar om Samantha som jobbar som advokat i London. Hon tjänar brutala pengar och är en av de absolut bästa i landet. En dag upptäcker hon dock att hon har gjort ett förödande misstag och i chock lämnar hon kontoret, sätter sig på ett tåg och kliver av mitt ute i ingenstans, där hon får jobb som hushållerska. Problemet är bara att hon aldrig i hela sitt liv använt en tvättmaskin, eller lagat en måltid.

Lätt, komisk läsning, och såklart lite kärlek, som en chick-flick i bokform. Jag gillade att läsa den, men jag kommer nu att återgå till mina vanliga böcker. Det är som med filmer ungefär. Det kan vara kul med en romantisk komedi någon gång ibland om det är sent och man bara vill slapna av, men helst av allt ser jag nog något mer åt action thriller hållet. Jag älskade DeJavu, Oceans 11 och 13 (12an är ok), Bourne filmerna, The Departed, Reservoir dogs, Kill Bill... Listan kan göras lång. Men någon gång emellanåt är det skönt att bara slapna av och inte tänka, bara ta in och njuta av andras lyckade kärlekshistorier.

Nu tror jag att det är dags att återgå till jobbet. Jag får väl egentligen inte betalt för att sitta här och blogga.

 

A L K

9 februari 2008 20:03

Grattis till att ha blivit med blogg!

 

Helena

9 februari 2008 22:08

Kul!
Välkommen ut i cyberspace. Det är en sån härlig känsla att ha en liten egen planet där man får bestämma och skriva vad man vill. Är det OK att jag länkar till dig från min sida?

http://www.minasolglimtar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"This is a sad day in Anna-Marias life" sa jag till min kompis Alexandra. Det var så det hela började, jag hade dock ingen aning om hur rätt jag hade när jag sa som jag sa. Jag satt igår på Universitetsbiblioteket i Manchester och insåg att jag var ...

Varför är det så mycket lättare att vara glad när det är sol? Det är en fråga jag ofta ställer mig. Men idag funderade jag på varför man aldrig vänder på frågan. Hur kommer det sig att man blir deppig när det är mörkt. Eller varför är det inte lika l...

Nu var det länge sedan jag var här inne och skrev något. Mitt sista inlägg handlade om att jag kände att jag trivdes i Stockholm och att den tidigare rastlöshet jag kännt var borta. Det var ju kul att jag kände så... För det gär jag inte längre. Det ...

Det slog mig i veckan att stockholm är fantastiskt. Jag har flyttat runt ganska mycket och kännt mig lite rastlös, men jag tror att jag har funnit någon slags ro nu. Jag har kommit fram till att det handlar om att släppa på sina galma mönster.      ...

För några dagar sedan hade jag en konversation med en kompis som håller på att utbilda sig till polis. Vi pratade lite om barn och han berättade något intressant. Det spelar ingen roll vad barnen än berättar, hur hemskt det än är, personen som ställe...