Jag brukar säga att jag har fyra laster, män, glass, rostbiff och kläder. Kläder och shopping. Jag kan inte gå in på Souk utan att köpa något. Jag är egentligen fullt medveten om detta. Ändå säger jag till mig själv, varje gång jag passerar, att den här gången kommer jag att klara det. Det här gången ska jag bara titta, inte köpa. Men när man möts av Topshop, STHLM Standard och Monki så går det ju inte att låta bli. De har så fantastiska kläder.

     Bland annat har Kate Moss designat en röd halterneckklänning som jag skulle kunna döda för att ha. När jag var inne fanns den dock inte i min storlek. Tur var väl det egentligen, för jag hade inte råd med den i alla fall.

   På grund av mina svårigheter att hålla plånboken stängd har jag börjat ta med mig mat till skolan så jag aldrig behöver ta mig upp ovenför marken. Jag kan hålla mig i tunnelbanesystemet när jag är på väg fram och tillbaka till skolan. Då behöverjag inte se alla skyltfönster.

    Det verkar dock som att mitt ena behov har övergått i ett annat. När jag inte tillåter mig själv att shoppa äter jag kopiösa mängder fett och onyttigheter istället. Om jag fortsätter så kommer jag ha ett till problem snart... Jag kommer inte kunna få på mig de klader jag har nu, och kommer därför vara tvungen att byta ut min garderob. Så kanske borde jag äta så mycket att jag blir två storlekar större, för då har jag ju inget val, då måste jag shoppa. Då kan jag ju köpa den där fantastiska Kate Moss klänningen, för den finns i två storlekar större än min egen.

   Fast vad jag egentligen ska göra är att göra mig av med båda ovanorna...  

 

AL

14 februari 2008 09:09

hahahaha (ett igenkännandets skratt)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"This is a sad day in Anna-Marias life" sa jag till min kompis Alexandra. Det var så det hela började, jag hade dock ingen aning om hur rätt jag hade när jag sa som jag sa. Jag satt igår på Universitetsbiblioteket i Manchester och insåg att jag var ...

Varför är det så mycket lättare att vara glad när det är sol? Det är en fråga jag ofta ställer mig. Men idag funderade jag på varför man aldrig vänder på frågan. Hur kommer det sig att man blir deppig när det är mörkt. Eller varför är det inte lika l...

Nu var det länge sedan jag var här inne och skrev något. Mitt sista inlägg handlade om att jag kände att jag trivdes i Stockholm och att den tidigare rastlöshet jag kännt var borta. Det var ju kul att jag kände så... För det gär jag inte längre. Det ...

Det slog mig i veckan att stockholm är fantastiskt. Jag har flyttat runt ganska mycket och kännt mig lite rastlös, men jag tror att jag har funnit någon slags ro nu. Jag har kommit fram till att det handlar om att släppa på sina galma mönster.      ...

För några dagar sedan hade jag en konversation med en kompis som håller på att utbilda sig till polis. Vi pratade lite om barn och han berättade något intressant. Det spelar ingen roll vad barnen än berättar, hur hemskt det än är, personen som ställe...